Praktikens tre moment
Praktiken i Sanbodojo kan sägas bestå av följande moment:
1. zazen (sittande meditation) och kinhin (gående meditation)
2. recitation av buddhistiska texter (t.ex. hjärtsutran eller buddhistiska levnadsregler under ryaku fusatsu)
3. ceremonier (t.ex. ceremoniella måltider (oryoki), gemensamt arbete (samu)
Ceremonierna är antingen korta eller så utförs de på specifika dagar. Ryaku fusatsu utförs t.ex. varje fullmåne kl 18:00 i vår dojo. Oryoki äts på lördagar, efter vilket närvarande medlemmar normalt städar dojon under 15 minuter eller så, vilket utgör samu. Recitation av texter sker vid varje zazen-tillfälle men på lördagarna läser vi lite fler texter.
Den dominerande aktiviteten i dojon utgörs dock av zazen och mellan två zazenpass utför man kinhin, eftersom benen behöver återhämta sig efter ett pass zazen.
Zazen
Den centrala praktiken i zen är zazen- sittande zen. Vi intar en hållning som tillåter oss att vara stilla en bra stund. Om man kan, sitter man i hel eller halv lotus dv.s lägger upp båda fötterna eller bara den ena på motsatta låret medans man trycker knäna i golvet. Detta ger en mycket stabil position och ryggen sträcks naturligt. Kan man inte sitta så, kan man sitta på knä eller hitta en individuell lösning.
Höger hand lägger vi i knät och vänster hand i den, lillfingrarna vilar mot buken, tummarna nuddar varann. Vi sträcker på ryggen, drar in hakan och knuffar himlen med toppen av huvudet. Vi riktar blicken ner på golvet ca. 1m framför oss men blundar inte då det då är lätt
att somna eller drömma sig bort. Zazen bygger på att vaket observera vårt tillstånd. Vi stänger munnen och andas ljudlöst genom näsan.
Vi sitter stilla med vår uppmärksamhet på vår hållning, på det vi gör, på detta nu. Ibland är det upplyftande, skönt, ibland besvärligt, tråkigt. Vanligtvis i livet strävar vi att göra om allt till det goda, till det vi värderar. Men i denna praktik låter vi det vara som det är. Vi strävar inte efter något speciellt sinnestillstånd eller till nån ”tomhet”. Vi behöver inte bestämma vad vi upplever, vi ska bara var öppna och låta det gå. Vi kommer inte uppnå något eller få tag i något som vi kan ta med oss. Nirvana är inget annorlunda än detta livet nu.
Vi rekommenderar att man sitter så länge man kan. När man känner att man inte orkar mer sätter man händerna i gassho (handflatorna ihop) och bugar. Man flyttar sedan benen så att de får återhämta sig, men sitter kvar på sin kudde. När man känner sig redo igen placerar man återigen kroppen i zazen-position, sätter återigen händerna i gassho och bugar innan man återupptar zazen.
Buddhismen
Buddhas lära bygger på observationer av livet och oss själva. Liv är i grunden förändring, reaktioner - orsak och verkan, vilket i Buddhism kallas Karma. Reaktioner som påverkar varandra, som blir nya orsaker. Processer utanför oss och inom oss. Inom oss så reagerar exempelvis myriader hjärnceller - samverkar, dämpar och tävlar om att överösta varann. Alla dessa reaktioner leder till vårt medvetande, till vår förmåga att förnimma, minnas och tänka. Dessa sammansatta förmågor bildar i sin tur vår självbild, vårt perspektiv vilket leder oss till illusionen om oss själva som beständiga avskilda enheter.
Buddhas tes var att inget är permanent eller avskilt. Vi lever alla tillsammans i denna föränderliga verklighet. Vi påverkas och påverkar och varje verkan kommer orsaka annan verkan. Vår förmåga att tänka ger oss förmågan att skapa våra egna inre världar, världar som vi överblickar och styr. Detta är inte lika lätt gjort med den externa världen. Vi kan inte förstå eller mäta den helt. Den förändras framför våra sinnen, och våra sinnen förändras också-processerna griper in i varandra.
Buddha såg just denna diskrepans mellan våra inre världar och verkligheten som vi lever i som roten till vårt lidande och som en del av vårt livstillstånd. Vi får inte det vi vill ha och vi får stå ut med det vi ogillar. Hela tiden värderar vi livet och sorterar fenomen, personer och upplevelser som goda/onda, bra/dåliga, behagliga/obehagliga, etc., etc. Vi jämför verkligheten med vad vi önskar att den vore, så vi lider. Buddhas förhållningssätt till lidande är inte att försöka frigöra sig från den genom att göra sig nya illusioner men att möta den i aktiv praktik.
Buddhistisk praktik går ut på att släppa sina illusioner - sina förklaringar, modeller och öppna sig mot det som är. Riktar vi hela vår uppmärksamhet på det vi gör, så ger vi en chans för vår inre process att närma sig den yttre - verkligheten. Men att överge våra vanliga tankebanor och illusioner är inte så lätt. Vi vill att livet ska vara meningsfullt och att bara möta det, som det är utan att manipulera sina värderingar av det, kan kännas skrämmande. Det kan vara tomt, jobbigt, vi kan upptäcka vår förgänglighet. Men praktiserar vi helhjärtat så kan tillit födas. Sådan närvaro är möjlig hela tiden, men det är svårt att släppa vårt vanliga förhållningssätt så därför rekommenderade Buddha praktiken av zazen, där det blir enklare att behålla sin uppmärksamhet.